Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

19/10 - 2016

Permalink0
En väldigt annorlunda dag idag, den har svängt upp och ner men inte sådär rejält vilket antagligen är mer "normal" kurva för "normala" människor. Har så himla svårt för vad jag ska kalla människor som inte lider utav psykisk ohälsa. Jag vet att egentligen är ordet "normal" helt fel men av någon anledning säger jag det. När lever man ett normalt liv? Jag vet inte, när jag tänker på det så väcker det mer frågor än svar hos mig.
 
Minna ligger och sover i fotändan på min säng, varje dag som jag måste gå på morgonen önskar jag så att jag vore henne istället. Samtidigt verkar det som om hon hellre hade viljat följa med mig ut och kanske varit mig. Hon följer varje steg jag tar i hallen när jag plockar på mig kläderna för att gå ut, hon jamar och ställer sig ivägen. Sedan får man blicken "ska du lämna mig i en evighet idag igen!?".
 
Jag har på senaste tiden längtat tillbaka till Linkan, har inte kunnat åka dit alls i år och som det ser ut just nu kommer jag nog inte kunna resten utav året som återstår heller.
Har en inbokad resa till Göteborg med övernattning, Arvingarna och julbord i början utav december, inte så dyrt i sig om man hade jobbat heltid, men med tanke på hur det kan bli kan jag i dagsläget nog inte göra något mer resande.
 
Imorgon väntar veckans värsta dag nämligen TORSDAG, försöker stålsätta mig, på med masken och håll andan!
I oktober för ett år sedan... :
Klippte jag håret (senast)
 
Packade jag min resväska, dock fick inte Minnisen (till sin stora besvikelse) följa med
 
Och resten längst med Vättern och njöt utav höstfärgerna.
 
Kom fram till ett hotell...
 
...i mitt fina Linkan.
 
 
Gick förbi där jag hade egen lägenhet första halvåret och var faktiskt lite lycklig över att kommit in på danslinjen och hade ett så sött eget place även om det inte var stort.
 
Sedan kom Halloween när jag kommit hem.
 
Till top