Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

Taggar och förkylning

Permalink0
En liten äcklig förkylning har jag bland annat hunnit med sedan sist. Den kom snabbt och skoningslöst och slog till för exakt en vecka sedan. Klarade mig två dagar innan jag blev tvungen att sjukanmäla mig torsdag och fredag, sedan låg jag även lördag innan jag vågade sticka ut min röda, snoriga näsa ut genom dörren på söndagen. 
Idag har varit en tuff start på veckan och jag känner mig lite lättad över att den snart ska vara över. Linserna är uttagna och snart ska jag snörvla ut det sista innan jag tar dagens avslutande dos utav nässpray. Är inget fan utav just nässpray och använder den väldigt sällan och när jag måste väldigt få gånger. Det är ju en bra grej MEN jag har märkt att så fort man använder den lite för ofta slutar den verka, iallafall för mig. Därför är den reserverad att ta inför natten och precis när man ska gå ut (om man nu måste göra det).
 
Danstillfälle nummer två idag och jag måste säga att jag är så imponerad över båda mina grupper idag! Det är så mycket positivt dem gör och ger utav sig själva att jag blir glad bara av tanken.
Trots detta har jag extrem ångest varje kväll jag ska undervisa, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara för att det verkligen ska komma fram hur dåligt man mår ändå. Det är dubbelt jag vet. Jag blir glad för vad deltagarna presterar men för min egen del vill jag bara lägga mig ner och dö innan. Jag måste ha speglar då de underlättar något kompiöst, tro mig jag har undervisat i jympasalar och allt där emellan (!), men jag avskyr att se mig själv såpass att jag undrar varje gång varför jag inte bara ställer mig framför ett stup och tar klivet.
Men man har hittat sina knep, innan jag skaffade linser såg jag inte ens mig själv, inga konturer iallafall. Jag var endast en suddig stor "blob", nu har man börja lära sig att endast se sig själv från halsen och uppåt. Alternativt att man inte står framför spegeln alls utan tittar brevid.
 
Antar att iallafall alla danslärare förstår vilket handikap detta är. Det finns ju minst en lösning det gäller bara att man tar tag i den.
Imorgon är ännu en upptagen dag och kväll. Först ska jag lyckas ta mig upp och tvätta håret, vette tusan om det inte är största utmaningen just nu, både vakna och intala sig själv att man vill vara vaken i denna värld OCH ställa sig i duschen (utan duschdraperi!!) med allt vad det innebär när man hatar sin kropp.
Iallafall sedan ska jag iväg på, jag vet inte vad jag ska kalla det dagverksamhet typ, för att sedan sysselsätta sig i stan en timme innan jag ska upp till vuxenskolan och träffa en lärare där för att "testa lite svenska".
Sedan hem för att laga och äta mat (hoppas jag), gå igenom mina danser lite hemma innan jag sedan ska iväg med bussen vid 16.30 och kvällens danskurs.
 
Vet inte om det låter så mycket för en vanlig "Svensson" men det är fullt upp i min värld.
Om en månad ska det vara möte med läkare och lite annat folk som har hand om mitt fall som jag kallar det och jag mår dåligt över det. Tanken på att sitta i ett rum med folk jag inte litar på och all eyes on me är inte superlockande. Kanske mest för att jag inte känner att vi drar åt samma håll, det är som om de tror att de känner mig men nej dem har ingen koll alls. Dem säger att jag är så bra på att förklara hur jag känner och vad jag vill ha hjälp med, men hur kommer det då sig att de inte har en aning? Det är som om vissa vill berömma bara för att vara snälla, men det hjälper ju inte mig att få beröm för något bara för att de vill vara lite gulliga mot mig. Det är ju nästan bättre att de säger att de inte förstår, att kommunikationen kanske inte fungerar emellan oss.
 
Det är nog dags att försöka gå till sängs med sina ångesttankar å allt. Lite nässpray så att man kan andas hade just nu inte suttit dumt!
 
"Vad är detta för något tro?"
 
Paraplysmoothie så här en vanlig måndag.
 
 
Minna drömmer sig bort när man äntligen kunde dra upp en persienn och släppa in lite dagsljus utan att ögonen typ exploderade!
 
Jag har blivit med kaktus :-) Jag vet det är en supertrend överallt just nu, och jag är absolut ingen kaktus människa egentligen, men nu blev jag bara sugen på att ha kaktusar.
 
Min nya Hemnes tvbänk från IKEA, funderar på att ta bort dvd/video men än så länge får den stå där.
 
Minna diggade den stora växten mer än kaktusarna.
 
Men hon bara luktar på den....
 
Det har hon lovat!
 
Till top