Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

26e December 2016

Permalink0
Ibland undrar jag om människor är medvetna om att man märker deras små egenheter. Det är inte det att det är något fel med egenheterna men jag är nyfiken på hur många som själva har den instinkten vad de håller på med och vad de sänder ut. Det är en på mobila teamet och han måste verkligen HATA hembesök alternativt verkligen inte gilla mig. Jag tror ju mer på det sistnämnda. Han gör ALLT för att undvika hembesök oavsett om de satt ett uppdrag på mig. Till en början kände jag ju bara ren avsky för honom men nu börjar jag inse att det är något som gör att han inte vill göra hembesök. På ett sätt kan jag förstå honom, samtidigt är det hans jobb och han får ju betalt för de uppgifterna han har. Vi har aldrig klickat på något plan på över 10 år, något jag stört mig på när han är den enda att tala med och jag mår skitdåligt. Har insett att det nog alltid kommer att vara så och vad fasen ska man göra.
 
Har hunnit bli LPT:ad en gång till sedan jag skrev sist och jul men blev utskriven igen efter knappt två dygn tack vare "Flumdoktorn". Till en början vägrade jag vara på hans avdelning den är så fucked up att det liknar ingenting, men efter ett och ett halvt dygn kom jag ju på att "vad dum du är... det är ju super att komma in på just hans avdelning för han skriver ut folk oavsett om du vill eller inte och i vilket skick du än är i!". Så ja ut kom man ju på ett litet kick.
 
Dock har jag ändrat mig angående den första läkaren jag träffade hon är bara bäst! Denna underbara människa varför finns det inte fler utav henne!?? Hon håller fortfarande kontakten trots att hon har fullt upp med en hel avdelning. Hon vill verkligen att en människa ska överleva, hon bryr sig. Även min nya kontakt på sjukhuset som jag träffade förra veckan typ 15 minuter endast har hört av sig igen efter andra gången jag blev utskriven. Helt chockad är jag att hon ringde och frågade om det inte var okej att hon skrev ett uppdrag till mobila nu över julhelgen bara för att ha en liten försäkring om att jag levde. Jag saknar S, funderat på att ringa några gånger men vill inte störa. Känns som om jag hela tiden begär uppmärksamhet fråna alla håll och kanter som jag kan få den och därför försöker jag ändå undvika att verka så "needy". Vet bara inte riktigt vart jag ska ta vägen och känner mig så inlåst i mig själv.
 
Jag och Beccisen var på julbord med Arvingarna i början utav december, så himla nice show och efterrätt!
 
Vi blev uppgraderade till minisvit.
 
Sedan passade vi på ett besök på Liseberg när vi ändå var i staden! (Så besviken på min varma choklad med alldeles för lite grädde på toppen!)
 
Jag har planterat min första egna "julgrupp" den i mitten. Och orkideerna har jag fått utav min chef när jag blev sjukskriven.
 
En lördag när jag sminkade mig för första gången på länge (är ju normalt ALLTID sminkad annars).
 
Det fick bli gran i år och uppfostrad som Minnisen är har hon inte rört ett barr!
 
Minna studerar vädret på julaftonsmorgon.
 
Julbordet 2016.
 
Julklappar...
 
 
Har äntligen beställt hem skal till min mobil, billigt men det tar ju evigheter innan jag får dem #nolltålamod 
 
Idag i en ny blå tröja som är tänkt matcha mina ögon. Har inte sovit mycket och därför drog jag tidigt ut på mellandagsrean i morses!
 
Till top