Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

Sista timmen

Permalink0
Snart dags att göra en ny mapp för januari 2017, en timme kvar. De har allt smällt av några raketer inne på vår gård redan och Minna sitter uppmärksamt bredvid mig som stöd. Jag vet inte om det är hon som blir mest skärrad eller jag, men vi hjälps åt och hålla varandra sällskap.
Jag är trött och det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig att gå och lägga mig nu. Har sovit tre-fyra timmar de senaste nätterna och idag har jag hållt igång precis hela dagen. Nu har jag relativt rena garderober, rena kläder och rena golv. Innan jag lagade nyårssupé luktade min lägenhet endast ren tvätt, hyacint och tulpaner.
 
Så nice att nu ha bara rena kläder!
 
'
Tog en kortare promenad i Hasselbacken idag.
 
 
Ser inte så aptitligt ut på bild inser jag nu, men det var gott.
 

31:a December 2016

Permalink0
Klockan är ju endast 03.05 och jag är trött men ändå inte. Har suttit och kollat på matchen vid 23.00 tiden, den gick till förlängning och sedan straffar men det klarar inte mitt hjärta av så när straffläggningen började stängde jag av ljudet och gick ut i köket. Då var klockan långt efter midnatt och jag hade tänkt börja diska. Men först skulle jag "bara" ta ut papperspåsen med tomglas och sätta fram för att slänga imorgon, och det slutade med att jag totalrensade tre garderober. Så mycket ska slängas imorgon, lite ska ner i källaren och såklart står ju hela den härliga disken odiskad kvar. Men gud vad skönt att det ändå är förberett och när jag gjort det till morgonen imorgon kommer jag vara stolt!
 
Minna står och trampar på täcket bredvid mig men hon reagerar väldigt på vad jag tror (och hopppas) är den hårda vinden utanför. Det kusliga är att hon inte brukar reagera på stormbyar utanför, och jag har idag kollat på youtube när de besöker Sveriges mest hemsökta slott! Att jag aldrig lär mig...
 
Somnade förgående natt vid 05.00 och vaknade av en klampandes och skrikandes granne på sisodär 4 bast vid 09.00. Men hey det var ju sovmorgon mot när hon brukar väcka mig.
Kunde inte direkt somna om efter det och Minna kom springandes till undsättning så fort matte vaknar.
Annars har jag varit på Torp idag, hittade till min glädje ett par hörlurar. Jag är fruktansvärt kinkig med hur jag vill ha dem. Inte ploppar eller helrunda, ingen mikrofon eller vad det brukar vara och jag vill inte att ena sidan ska gå bakom nacken. Dessutom vill jag ha dem BILLIGA! Hittade mina vanliga Sonys men vita och rosa för 71:- dem blev jag riktigt nöjd med!
 
Sedan har jag varit på Göksäter och fyndade gardiner och riktiga raggsockar bland annat. Har gått tre gånger så många steg mot vad jag brukar gå och det känns en aning i mina knäveck.
Idag är det 2016 års sista dag, ingen mens i december inte fast den är på väg. Är smått chockad att den inte kom vid jul. Ska inte göra något speciellt, mer än sortera sopor då som jag bör göra innan det blir mörkt då jag helst inte vill vara ute själv på nyår. Funderar på att laga potatisgratäng och ta upp kyckling, har inte lagat mat hemma på säkert tre veckor.
 
Har inga förhoppningar på 2017, försöker se det realistiskt, några kanske kallar det pessimistiskt ("det blir vad man gör det till" eller "tänker man negativt blir det negativt" och dylikt). Många år man har ändå satt upp mål och förhoppningar men ju äldre jag blir desto mer inser jag att världen är inte till för alla. Samhället är inte byggt för alla, och hur pessimistiskt det än låter så ser verkligheten ut så. Och om inte du känner så så var glad, då är du lyckligt lottad som har något att leva för.
Minns överläkaren som bara kollade som ett frågetecken på mig när jag sa att jag tyckte att varje människa borde ha rätt att bestämma om den vill leva. "Skulle du låta någon ta sitt liv?" Jag hade inte hjälpt den men om jag insåg att personen mådde som jag i så många år och till och med vården sa att vi har tyvärr inte resurser eller hjälp för dig, hade jag nog inte vänt mig ut och in för att hindra. Överläkaren trodde jag var i djup depression och svamlade och tvingade mig stanna på sjukhuset. Ni har er verklighet och jag har min...
 
Förstår bara inte hur jag ska kunna somna!
 
Denna lilla renen har fått flyttat in i min bokhylla, hittade honom på rean på Livingroom och har kollat på honom redan innan jul.
 
Idag blev det bootcut jeans (fast de känns som flared då man i många år haft stuprörsmodell) och en gosig bärnstensfärgad tröja.
 
Minna upptäckte något annorlunda i vardagsrummet...
 
Nya gardiner minsann!
 

26e December 2016

Permalink0
Ibland undrar jag om människor är medvetna om att man märker deras små egenheter. Det är inte det att det är något fel med egenheterna men jag är nyfiken på hur många som själva har den instinkten vad de håller på med och vad de sänder ut. Det är en på mobila teamet och han måste verkligen HATA hembesök alternativt verkligen inte gilla mig. Jag tror ju mer på det sistnämnda. Han gör ALLT för att undvika hembesök oavsett om de satt ett uppdrag på mig. Till en början kände jag ju bara ren avsky för honom men nu börjar jag inse att det är något som gör att han inte vill göra hembesök. På ett sätt kan jag förstå honom, samtidigt är det hans jobb och han får ju betalt för de uppgifterna han har. Vi har aldrig klickat på något plan på över 10 år, något jag stört mig på när han är den enda att tala med och jag mår skitdåligt. Har insett att det nog alltid kommer att vara så och vad fasen ska man göra.
 
Har hunnit bli LPT:ad en gång till sedan jag skrev sist och jul men blev utskriven igen efter knappt två dygn tack vare "Flumdoktorn". Till en början vägrade jag vara på hans avdelning den är så fucked up att det liknar ingenting, men efter ett och ett halvt dygn kom jag ju på att "vad dum du är... det är ju super att komma in på just hans avdelning för han skriver ut folk oavsett om du vill eller inte och i vilket skick du än är i!". Så ja ut kom man ju på ett litet kick.
 
Dock har jag ändrat mig angående den första läkaren jag träffade hon är bara bäst! Denna underbara människa varför finns det inte fler utav henne!?? Hon håller fortfarande kontakten trots att hon har fullt upp med en hel avdelning. Hon vill verkligen att en människa ska överleva, hon bryr sig. Även min nya kontakt på sjukhuset som jag träffade förra veckan typ 15 minuter endast har hört av sig igen efter andra gången jag blev utskriven. Helt chockad är jag att hon ringde och frågade om det inte var okej att hon skrev ett uppdrag till mobila nu över julhelgen bara för att ha en liten försäkring om att jag levde. Jag saknar S, funderat på att ringa några gånger men vill inte störa. Känns som om jag hela tiden begär uppmärksamhet fråna alla håll och kanter som jag kan få den och därför försöker jag ändå undvika att verka så "needy". Vet bara inte riktigt vart jag ska ta vägen och känner mig så inlåst i mig själv.
 
Jag och Beccisen var på julbord med Arvingarna i början utav december, så himla nice show och efterrätt!
 
Vi blev uppgraderade till minisvit.
 
Sedan passade vi på ett besök på Liseberg när vi ändå var i staden! (Så besviken på min varma choklad med alldeles för lite grädde på toppen!)
 
Jag har planterat min första egna "julgrupp" den i mitten. Och orkideerna har jag fått utav min chef när jag blev sjukskriven.
 
En lördag när jag sminkade mig för första gången på länge (är ju normalt ALLTID sminkad annars).
 
Det fick bli gran i år och uppfostrad som Minnisen är har hon inte rört ett barr!
 
Minna studerar vädret på julaftonsmorgon.
 
Julbordet 2016.
 
Julklappar...
 
 
Har äntligen beställt hem skal till min mobil, billigt men det tar ju evigheter innan jag får dem #nolltålamod 
 
Idag i en ny blå tröja som är tänkt matcha mina ögon. Har inte sovit mycket och därför drog jag tidigt ut på mellandagsrean i morses!
 
Till top