Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

Måndagskväll

Permalink0
Förstår inte varför jag så ofta får så mycket att göra de kvällar jag kommer hem från danskurserna, det är mailande och uppdateringar från alla håll och kanter. Kan ju bero på att jag har nada tålamod, alternativt nada minne. Gör jag inte allt precis när jag kommer hem är de troligtvis borta från hårddisken när jag vaknar.
Minna ligger som vanligt halvt i och halvt på min ryggsäck som ligger på vädring för det luktar svett i den.
Det gick bra på Streeten idag fick positiv feedback och jag börjar kunna glömma hur hösten började med negativ feedback. Man kan ju inte vara bra och duktig lärare för alla och det är inget konstigt med att några kanske inte passar för hur jag undervisar och har för upplägg. Trots att jag faktiskt VET detta och intalar mig själv varje dag att jag har något som borde vara bra då jag får återanmälningar termin efter termin, så känns det hemsk inuti mig.
 
Har nu blivit kallad på ett möte till arbetsförmedlingen nästa vecka, tillsammans med fk och det talas om arbetsträning och även ett möte med socialtjänsten är inbokat veckan därpå. Där ska det vara information om boendestöd och som det så fint står eventuellt ansökan.
För mig ligger en vecka framåt i tiden så långt borta att just nu registreras det bara lite snabbt i hårddisken och läggs ganska långt bak i ledet. Måste ta itu med denna veckan först och då tänker jag framförallt på morgondagen då jag har två kurser på kvällen och måste koreografera hela dagen inför dem. Försöker tänka att Hollywoodfruarna blir min belöning imorgon så att jag ska stå ut.
 
Helgen som gått gick ganska bra, tjejerna var så snygga i sina rosa toppar och gula jackets! Första framträdandet var jag allt ganska pigg på och när vi efteråt gick och fikade, sedan tappade jag energi allt eftersom minutrarna gick. Ett tag var jag lite rädd för att jag skulle däcka innan andra gången de skulle upp på scenen. Med så mycket intryck och så mycket människor så blir det kortslutning i min hjärna. Det var bara att stå ut och det var värt det då tjejerna dansade bättre än någonsin andra gången. Deras föräldrar var så stolta och det var skönt att höra att de även var nöjda med koreografin.
 
Nu är jag riktigt trött, jag hoppas att jag somnar på egen hand idag. Har sovit väldigt dåligt med många timmar innan jag somnar in, sovit ytligt långa perioder och haft mardrömmar. Vi hoppas på det bästa!
 
The stage
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Till top