Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

Just One Of Those Days...

Permalink0
Redan den första sekunden som alarmklockan tjöt sin äckliga ton och jag väcktes upp ur min jobbiga dröm kände jag att detta var inte en bra dag. Ljudet kändes ända in i benmärgen! Fast drömmen jag hade var jättejobbig hade jag hellre valt att stanna i den än att behöva vakna upp till denna verklighet. I drömmen kunde jag må dåligt, visa alla runt om, spy ut all galla på allt och alla, bli arg och bara skrika eller gråta. I verkligheten är det bara att täppa igen, hålla emot, sminka på sin mask och hoppas på det bästa. De säger att det ska man inte göra, men släpper jag ut allt kommer jag bli vräkt och alldeles ensam. För tro mig ingen vill höra eller se allt hat jag går och bär på.
 
Att jag skulle till just arbetsförmedlingen denna morgon hjälpte ju inte direkt till mitt redan eländiga mående, bröt som vanligt nästan ihop på mötet men lyckades i sista sekund hålla tillbaka tårarna. Efter en tre kvart var det över och jag skyndade mig hem. Trodde att jag skulle bryta ihop men började istället försöka få tankarna på annat. Igår fick jag cirka 160 bilder som jag framkallat och skickat efter. Min tanke är att försöka hitta ramar och göra små och stora kollage. Det är mest selfiebilder, bilder från Instagram och en del på Minnisen.
 
Det har gått okej att hålla tillbaka och nu ska jag snart ut igen, kanske lite därför man håller tillbaka, ska träffa Beccisen och ta en Frapino. Vi ska planera lite inför en eventuell Halloweenfest.
Så för att inte bli för sen så är det dags att göra sig iordning för andra gången idag!
 
Igår hade min mamma namnsdag (som vi i min familj firar stort efter min farmor :-D) och utav mig fick hon ett silverskrin, för smycken till exempel. (Det är min mammas bild jag lånat här)
 
 
Var nästan svart från topp till tå imorses, men valde mitt nya halsband för att bryta av.
 
Det är ingen bra dag, det syns i mina ögon...
 
Dessa bilder hade jag viljat haft en ram till.
 
Och ett Minna kollage!
 
Till top