Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

I´m Really Pissed Off!

Permalink0
Ibland är det som det är, det blir som det blir. Jag funderar gjorde jag någonting förhastat nu? Det är ju huvudgrejen i min diagnos, jag gör saker som kan få förödande konsekvenser på min första känsla, på första impuls. Jag gör det utan att tänka, men denna gången vet mitt innersta att det var rätt. Samma sak som när jag satt där med C och skulle avsluta, det var så fruktansvärt plågsamt men jag visste att efter 14 månader orkade jag inte längre.
Denna gången har det gått drygt fem månader, och jag har vid två tillfällen tidigare hållt igen mina känslor när jag fått sårande kommentarer om mitt utseende. Men denna gången var det så rakt på sak.
 
Jag hatar verkligen det manliga släktet, jag hatar er alla! Det har varit fyra killar/män i mitt liv och ni har alla spottat ur er dynga på mig. Berättat för mig hur en kvinna ska se ut, och berättat att jag borde förändra min kropp. Allt för att NI ska behagas. Belönat mig med snälla kommentarer när jag gått ner i vikt och hånat mig när jag gått upp. Ni som stått mig närmast, ni som är dem enda jag älskat, litat på och sett upp till.
 
Tänker inte låta detta förstöra min resa nästa helg, ingen kille är värd att jag nu förstör min helg som jag sett fram emot så länge. Jag är trött på alla ursäkter, tänk på vad ni säger! Jag riktar mig till det manliga släktet, ni som har döttrar, ni som har systrar, ni som har flickvänner och ni som har tjejkompisar. Ge fan i att berätta om hur NI vill att en tjej ska se ut så länge ni inte fått frågan från början.
Det är långa slanka ben, kärlekshantag som killar vill ha men för guds skull absolut inte fett!! Vi ska ha långt böljande och förföriskt hår. Inte vara muskulösa. Vara feminina. Naturliga men ändå fräscha. Sedan ska vi vara oss själva samtidigt som ni vill att vi ska ha stringtrosor uppkörda i rumpan! Push-up bh, som ni kan ta av och så förväntar ni er att brösten fortfarande ska sitta där på precis samma plats som när vi har bhn på oss!
 
Är trött på detta nu, och att det skämtas om att en man inte får prata om en kvinnas vikt. NEJ! Och det är inget skämt det ska tas på allvar. Alla undrar varför jag gör intoxer, jag mår dåligt, över vad? Jo min vikt och den alone. Så får jag hånfullt tillbaka att gör någonting åt det då. Vad tror du jag har försökt i alla dessa år sedan jag var 11 år!? Kan alla dessa kommentarer om mat och träning som blivit en besatthet ha att göra med att man bara får totalpanik och ångest och sedan resultat misslyckande??
 
För bara några veckor sedan hittade jag ett par olika kvinnor på Instagram som är mulliga, de visar upp sig i snygga (fast vanliga) underkläder, de visar vardagsmode och ibland magkorta toppar. Sedan jag hittat dessa konton har jag inte slutat äta onyttigt (godis och glass i mitt fall) men nu köper jag inte alls lika mycket och inte varje dag. De ger mig styrka att de visar att man kan vara mullig och ändå ha snygga och coola kläder, de visar mig att man kan ha ett jobb, man kan gå ut på krogen och får faktiskt existera.
Det är långt ifrån över, ångesten med över hur jag själv ser ut, och jag hade mycket hellre valt döden än att leva om jag får en enkel väg ut. Men nu under tiden som jag måste andas och existera ger det mig lite kraft.
 
Jag undrar varför man bara får ha en mullig mage om man har fött barn? Varför skulle jag rent teoretiskt inte kunna få lägga på mig fem kilo till och egentligen få må bra ändå? Sitter all min fulhet i alla fettvalkar? Gör den det killar? Är det så att jag mår så här dåligt på grund utav att jag äter för mycket mat, eller kan det faktiskt vara att jag mår så dåligt att jag hellre dör än lever, på grund utav hur alla andra påstår att jag bör se ut för att bli älskad??
 
Till top