Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

Måndagen passerad

Permalink0
Det har nu gått snart två dagar och det är tungt, jag har ju inte varit med om "a break up" på nästan tio år och jag vet inte hur jag känner, mer än att det är tungt. Men jag försöker leta fler känslor men det pendlar nog mellan lätthet och saknad mest. Jag känner ingen ilska fast jag egentligen hade viljat haft just den känslan, den hade underlättat det hela. Jag vill inte känna dåligt samvete för någon annans misstag, inte heller den avskyvärda känslan utav ensamhet som jag alltid har.
 
Söndagen spenderades först i en lång dusch på morgonen, och sedan åkte jag ut till Torp med min mamma. Det har ju blivit väldigt popis med målarböcker för vuxna, något jag redan har använt mig utav fast inte så inriktat på "vuxenmotiv". Har alltid hatat bild i skolan men fullkomligt ÄLSKAR att färglägga när jag får göra precis som jag vill. I lågstadiet hade vi en tjej som var så duktig på att rita Disneyfigurer och hon ritade till alla tjejer och jag älskade att få färglägga dem! Så igår fick jag en stor bok och även färgpennor, satt uppe ett bra tag igår och det är redan några utav mina favorit färgpennor som är betydligt kortare efter allt vässande.
När vi var klara på Torp fick vi skjuts upp till Fridhem och ishallen för Elias skulle prova på skridskoskola, och utan att överdriva så var han ju verkligen stjärnan i hans grupp. Han skulle definitivt behöva gå upp en åldersgrupp då han redan kan ta skär med skridskorna, åka med armarna ut, stanna, och plocka upp påsar från isen. Men men han kommer att bli bäst oavsett!
 
Hade köpt med mig lite god kyckling så kvällen avslutades med det. Sedan fortsatte även "the break up" men det gick lättare igår än kvällen innan av förståeliga skäl kanske. Det är ingen agg mellan oss eller vad man säger, vi är vänner och kanske det gör det både lättare men också svårare. Vi får se vad som händer helt enkelt, en dag i taget, ibland en timme i taget.
Om tre dagar vänta Linkan på mig, och Elite hotell, har för mig att frukosten var god där, att de hade sånadär små Nutella. Jag brukar inte kunna äta choklad på morgonen men man kan ju alltid smyga ner en (eller två) och äta senare på dagen!!
 
Har inte börjat packa seriöst än, men provat ut lite varianter så får jag väl försöka bestämma mig vad som känns bäst. Köpte en lite torrschampoo inne på Kicks idag från deras egna märke, den var med lite brun färg så man inte blir sådär gråhårig som iallafall jag blir! De hade den på nedsattpris för 30 kronor så då kan man ju prova, smidigt när den är lite också att ha med i väskan.
Annars har det varit Streetdance ikväll, vi har kommit mer än halvvägs, det har gått fort. Nästa vecka är det skollov och jag passar på att ha lite lov jag med.
 
Nu vill jag bara att det ska bli tisdag klockan 19.00, eller allra helst fredag klockan 08.00 för då sitter jag i en lyxbuss från Göteborg med bra musik i lurarna!
 
Jag älskar dessa ekologiska miniriskakorna med mörkchoklad, glutenfria och nyttiga!
 
Denna tänkte jag ha med mig den är liten och smidig (15ml) till Linköping. Ett tips med just den här parfymen är att testa den på huden för det blir en helt annan sak än om man bara tar på en papperssticka!
 
 
 

I´m Really Pissed Off!

Permalink0
Ibland är det som det är, det blir som det blir. Jag funderar gjorde jag någonting förhastat nu? Det är ju huvudgrejen i min diagnos, jag gör saker som kan få förödande konsekvenser på min första känsla, på första impuls. Jag gör det utan att tänka, men denna gången vet mitt innersta att det var rätt. Samma sak som när jag satt där med C och skulle avsluta, det var så fruktansvärt plågsamt men jag visste att efter 14 månader orkade jag inte längre.
Denna gången har det gått drygt fem månader, och jag har vid två tillfällen tidigare hållt igen mina känslor när jag fått sårande kommentarer om mitt utseende. Men denna gången var det så rakt på sak.
 
Jag hatar verkligen det manliga släktet, jag hatar er alla! Det har varit fyra killar/män i mitt liv och ni har alla spottat ur er dynga på mig. Berättat för mig hur en kvinna ska se ut, och berättat att jag borde förändra min kropp. Allt för att NI ska behagas. Belönat mig med snälla kommentarer när jag gått ner i vikt och hånat mig när jag gått upp. Ni som stått mig närmast, ni som är dem enda jag älskat, litat på och sett upp till.
 
Tänker inte låta detta förstöra min resa nästa helg, ingen kille är värd att jag nu förstör min helg som jag sett fram emot så länge. Jag är trött på alla ursäkter, tänk på vad ni säger! Jag riktar mig till det manliga släktet, ni som har döttrar, ni som har systrar, ni som har flickvänner och ni som har tjejkompisar. Ge fan i att berätta om hur NI vill att en tjej ska se ut så länge ni inte fått frågan från början.
Det är långa slanka ben, kärlekshantag som killar vill ha men för guds skull absolut inte fett!! Vi ska ha långt böljande och förföriskt hår. Inte vara muskulösa. Vara feminina. Naturliga men ändå fräscha. Sedan ska vi vara oss själva samtidigt som ni vill att vi ska ha stringtrosor uppkörda i rumpan! Push-up bh, som ni kan ta av och så förväntar ni er att brösten fortfarande ska sitta där på precis samma plats som när vi har bhn på oss!
 
Är trött på detta nu, och att det skämtas om att en man inte får prata om en kvinnas vikt. NEJ! Och det är inget skämt det ska tas på allvar. Alla undrar varför jag gör intoxer, jag mår dåligt, över vad? Jo min vikt och den alone. Så får jag hånfullt tillbaka att gör någonting åt det då. Vad tror du jag har försökt i alla dessa år sedan jag var 11 år!? Kan alla dessa kommentarer om mat och träning som blivit en besatthet ha att göra med att man bara får totalpanik och ångest och sedan resultat misslyckande??
 
För bara några veckor sedan hittade jag ett par olika kvinnor på Instagram som är mulliga, de visar upp sig i snygga (fast vanliga) underkläder, de visar vardagsmode och ibland magkorta toppar. Sedan jag hittat dessa konton har jag inte slutat äta onyttigt (godis och glass i mitt fall) men nu köper jag inte alls lika mycket och inte varje dag. De ger mig styrka att de visar att man kan vara mullig och ändå ha snygga och coola kläder, de visar mig att man kan ha ett jobb, man kan gå ut på krogen och får faktiskt existera.
Det är långt ifrån över, ångesten med över hur jag själv ser ut, och jag hade mycket hellre valt döden än att leva om jag får en enkel väg ut. Men nu under tiden som jag måste andas och existera ger det mig lite kraft.
 
Jag undrar varför man bara får ha en mullig mage om man har fött barn? Varför skulle jag rent teoretiskt inte kunna få lägga på mig fem kilo till och egentligen få må bra ändå? Sitter all min fulhet i alla fettvalkar? Gör den det killar? Är det så att jag mår så här dåligt på grund utav att jag äter för mycket mat, eller kan det faktiskt vara att jag mår så dåligt att jag hellre dör än lever, på grund utav hur alla andra påstår att jag bör se ut för att bli älskad??
 

Torsdag 15e oktober 2015

Permalink0
Minna reagerar väldigt sällan nu för tiden på oväsen om det inte är i samma rum som hon befinner sig själv i, ja det skulle vara dammsugaren den gillar hon inte oavsett vart jag sätter igång den. Men idag reagerade hon när plötsligt det brakade lös hos grannen ovanpå. Det var ett brak som om någon rev halva hushållet, skrik och minst en hård duns i ytterdörren. Jag sprang upp till min dörr, var nästan på väg att öppna för att höra och se vad som stod på, när jag kommit till min dörr hör jag att oväsen fortsätter i trappuppgången, då väljer jag att bara kolla i mitt kikhål och ser en kille haltandes för sitt liv ner för trappen. Efter två sekunder står min granne och skriker i trappen att killen ska komma tillbaka och att antingen han har slagit sönder hennes huvud eller att hon skall göra det.
 
Jag kollar ut genom mitt fönster och ser att killen kommer ut och han haltar bort till sin bil på parkeringen, min granne har tagit sig in med en smäll i dörren till sig själv igen och det blir tyst.
Jag som satt och nopprade ett ögonbryn får avbryta detta då jag skakar och mitt hjärta slår i hundranittio. Jag vet inte varför jag reagerar så starkt när det inte ens är jag som har varit med om något rent fysiskt liksom.
Denna granne är jag fruktansvärt osäker på sedan tidigare, hennes fester har gång på gång spårat ur, det har varit vid två tillfällen då blod har funnits i trappan efter hennes fester. En gång såg jag hur hon står utanför en natt (då hon också haft fest) och slår och sparkar en kille, för att sedan sätta sig mitt ute på gatan där bilarna kör förtvivlat och skrika.
Alltså det har spårat ur för många gånger för att jag ska tycka synd om henne och att det bara är något tillfälligt. Samtidigt har jag tänkt att jag själv inte är så jäkla psykiskt stabil och därför bara låtit det passera. Fast jag har å andra sidan inte haft fysiskt våldsamma episoder så jag vet inte...
 
Det har börjat bli så himla kallt ute nu och eftersom jag behöver vädra i min lägenhet har jag även fönstret öppet en liten springa, vilket gör min lägenhet superkall!! Jag vill inte ha höst och vinter... Kan vi inte bara ha en vecka innan julafton och typ fram till 5e januari som kallt och grått med lite snö för att sedan gå över till ljusare tider och minst 15 grader plus!?
 
Har fått en stor blåsa i munnen som bara har växt och växt, den är som två vanliga blåsor ihop i storlek. Förstår inte varför de kallas blåsor när de ser mer ut som stora kratrar. Hittills har den ändå inte gjort ont men idag började den svida, så det är sugrör som gäller och inga citrusfrukter. Fast det är skillnad på att den "bara" gör ont och när den sätter igång med sin terror på riktigt. Jag hoppas att eftersom jag redan haft den i några dagar så håller den på att gå tillbaka istället för att utvecklas ytterligare.
 
Exakt en vecka kvar tills jag ska till Linkan, till Minnas skräck står resväskan redan framme, har dock inte packat mer än trosor och strumpor då jag inte har en aning om vad jag vill ha på mig nästa helg. Mina svarta favoritjeans som jag för övrigt har bott i kan jag ju inte packa då jag antagligen kommer att vilja ha dem under veckan. Sedan vet jag inte, är ganska stor nu och det är inte kul att klä sig för fem öre. Jag väntar på mens och som vanligt går jag upp 1-2 kilo bara för det. Just nu slår det inte fel, de senaste månaderna blir jag rejält plufsig två veckor innan mensen och de första dagarna under mensen, för att sedan gå ner på direkten efteråt. Helt sjukt!
 
Imorgon ska jag upp 07.00 om jag har tur lyckas jag och kan tvätta håret, tar det som vanligt totalstopp vet jag inte vad jag gör för mitt hår är redan i dag så grisigt att jag borde inte gå utanför dörren med det. Inte ens riktigt bra torrschampo räddade frisyren idag. Men jag vet inte jag ska på samtal till sjukhuset så jag vet inte riktigt om någon annan kommer att bry sig mer än jag.
 
I tisdags åkte den stora gråa stickade halsduken fram när jag skulle till jazzdansen på kvällen.
 
 
 
 
 
Till top