Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

Rensa, rensa!

Permalink0
Har nästan blivit en vana att jag får lust att blogga mitt i BigBrothers andra reklam. Så otroligt mycket har gjorts på mindre än en vecka kan man säga. Har rensat som en liten galning, speciellt på nätterna när jag inte kan sova. Då smyger jag runt som den fjäderlätta ballerinan jag är och rotar i lådor och slänger i stora svarta sopsäckar.
Idag var jag uppe vid nio och började nere i källaren, tänkte att jag håller på till klockan 12.30 då boendestödet skulle komma klockan 13.00. Idag var TREDJE gången de inte dök upp.... *orka*
 
Sedan fick jag ett rejält psykbryt på grund utav att de just nu påstår att jag måste betala en räkning på över 1000 kronor för deras tjänster för boendestöd som jag anser jag inte fått. Jag har ju inte ens träffat dem en enda gång!! Jag trodde att de skulle finnas till för att stötta mig i vardagliga problem, och jag var tydlig på första bedömningssamtalet att jag vill veta hur mycket jag ska betala INNAN det kommer en räkning. Jag frågade också hur mycket på ett ungefär man kan få betala, och då sa hon att det inte är så mycket när man har så låg inkomst. Alltså 1300:- är en förmögenhet, det är ungefär vad du har kvar efter att du betalat alla fasta räkningar att leva på med mat och övrigt. Alltså jag vet inte om man ska skratta eller gråta.
Jag fick en panikattack och slängde telefonen i sängen, det var precis på snudden att jag inte dängde den i väggen! Men jag fick också ur mig en massa, massa tårar, ilska och för att inte tala om svordomar.
 
När jag lugnat ner mig tog jag mig lite mat, risnudlar och hemmagjord köttfärsås. Sedan tog jag tag i min underklädeslåda, mina skor och sjalar i garderoben.
Jag har ett nytt uttryck som jag säger i mitt huvud just nu ett tiotals gånger om dagen, det är "rent krasst" egentligen passar det inte in någonstans och jag har ingen aning om vart det kommer ifrån, men fast är det.
Så, rent krasst, kan man nu säga att jag faktiskt är klar med storrensningen i HELA lägenheten och även källaren. Det är mer som ska slängas men det är mest stora saker som man antagligen behöver släpkärra till, en fåtölj som hörde till min gamla soffa och några sängbord som nu är vattenskadade efter "floden" nere i källaren.
Jag var på tippen för första gången idag och det var så befriande att få slänga sopsäck efter sopsäck! Ja det finns minnen man önskar att alltid ha kvar, men jag kan faktiskt ha dem i mitt egna minne, de behöver inte alltid existera fysiskt för att finnas kvar.
 
Minna har fått ner sin tunnel och den springer hon fram och tillbaka igenom. Jag satte upp den vid sängen, men den har rört på sig så nu befinner den sig mer i köket kan man säga.
Imorgon blir första dagen denna veckan då jag inte behöver ställa alarmet, ingen dans, ingen rensning (om jag inte får feeling för det förstås) och inget väntande på ett boendestöd som inte kommer. Dock hade jag tänkt hämta ut mediciner och även se om jag kan lämna in gamla mediciner på samma plats.
Kan inte ta någon sömntablett ikväll heller så jag kommer nog vara smått speedad ett bra tag till. Vad ska man göra när man inte längre har något att rensa!?
 
En gammal bild på Minna i hennes favorittunnel.
 

Nytt blad

Permalink0
Jag har kommit på att jag är fullständigt awesome på att rensa! Har alltid sett mig som en liten hamster, att jag hamstrar saker överallt och har svårt att slänga och skiljas ifrån ting. Men nej där är tydligen inte problemet! Problemet har legat i att be om hjälp att få väck saker och ting när jag väl rensat klart. Vad är det för idé att storrensa om det ändå kommer att stå kvar i vägen?
 
Det är nu klart, jag ska äntligen flytta, inte det att jag inte gillar min lägenhet som jag har nu, men det är ju en liten dröm att kunna få ett rum extra. Att få lite större och Minna skulle kunna få lite mer yta att röra sig på. Och trots allt jobbigt det kommer innebära med en flytt just nu när jag psykiskt mår sämre så ser jag ändå ett ljus i att få rensat på saker. Jag tror att alla prylar som man samlat på sig på ett snart decennium, prylar som är trasiga och prylar man inte använder längre av en eller annan orsak ligger som en jobbig tjock vägg inom mig.
 
Att lite få börja om på nytt är vad jag har saknat så länge, och eftersom vården inte har varit till någon som helst hjälp så får detta bli en liten början.
Just nu vill man inte höra om hur jobbigt det är att flytta och det är kommentarer jag inte tänker ta till mig. Istället är det dags att leta och hitta lösningar, och man får se det som en övning i uthållighet. I början utav februari ser det ut just nu som det går av stapeln, och den nya lägenheten ligger bara runt hörnet från där jag bor nu så det blir inte så farligt långt ändå att ta sig. Jag trivs i detta området, det är relativt lugn men ändå nära centrum. Det är en två som ligger på tredje våningen, lite skönt att slippa ha någon ovanför sig. Den har inte så stor balkong, nästan lika liten som jag har nu men jag är nöjd över att det iallafall finns balkong man kan gå ut och sätta sig i en stol och ha ett litet bord.
 
Nej nu ska jag försöka få borstat mina tänder, ska upp med tuppen klockan 07.00 och tvätta håret och sedan iväg på min nya "dagverksamhet" eller vad jag nu ska kalla det. Sedan är det tionde gången på dansen på kvällen, knappt två veckor kvar till uppvisningen!!
 
Nya Chic har kommit ut. Har äntligen fått lite längd på mina annrs så nerbitna naglar och passade på med en höstig matt röd/svart nyans från IsaDora. Jag älskar nougat, speciellt dubbelnougat. Sedan fick jag gratis frukost utav en föredetta kollega på MacDonalds här i veckan, valde en toast med ägg och bacon, toast ost och skinka, juice och te.
 
Minna har fått ett nytt snöre.
 
Minna sniffar lite på mattes namnsdagspresent i fredags!
 

Inget jag ser fram emot

Permalink0
Äntligen är det avklarat, vi ska till EM nästa sommar! Varför var de tvungna att ta så krångliga vägar dit bara? Varken min mage eller mitt hjärta klarar av såndana här pärser!
Minna och jag är väl egentligen klara för sängen, jag ska upp redan klockan 06.00 imorgon, tvätta håret och sedan ta mig upp först till sjukhuset för att ta bussen till Näl. Känns sådär, själva bussresan ser jag fram emot önskar dock att den var längre än 20 minuter. Men resten, att ta sig till sjukhuset och själva anledningen till att jag ska just till Näl hade jag väl kunnat vara utan.
Fast nu har jag gått sedan jag var fjorton år och funderat, haft smärta och undrat så mycket att självklart är detta ett besök ett måste. Jag är nog mest rädd för att hon inte ska hitta något, friskförklara allt och som toppen på isberget nämna min vikt och en gastric bypass operation. DET är all min rädsla...
 
Jag har seriösa planer på att ta med mig solglasögonen trots att det ska regna imorgon. Bryter den fjärde personen ner mig för i år med att informera mig om min vikt och en operation så går jag under. Tänker att solisar skulle man kunna gömma sina röda ögon bakom. Kanske blir att man går direkt till psyk efteråt, utan att passera gå som man brukar säga. Snälla bryt inte ner mig imorgon du främmande främling! Jag pallar liksom inte...
 
En lektion kvar, numero 10 nästa vecka, men sedan ska de ju få en extra gång veckan där på. Jag vet inte om jag bara ska hoppa över nästa vecka och låta dem få sin sista gång samma vecka som föreställningen. Jag vet inte riktig.
Så mycket denna veckan och jag orkar inte med hälften, det är steget, boendestöd, musiklistor, ansökningar, dans, scenkläder, städ, sjukhuset gånger två, makulera räkningar som kommit helt fel, kolla bussar, mediciner, pengar ALLT det här ska flyta ut ordningsamt på min almanacka men det har det inte gjort. Istället sitter det i mitt huvud som tunga tegelstenar hullerombuller!
 
Ska se om jag orkar ta en tripp till Överby imorgon efter Näl, det vill säga om jag inte har totalt brytit ihop. Men det är isåfall min belöning. Jag har fyra snusnäsdukar kvar att leta reda på till min yngsta grupp.
Nääää usch vad jag inte vill vakna till imorgon! Helst vill jag vakna den 6e december för att sedan släcka åter igen och den gången forever!!
 
Regnbåge i Uddevalla
 
Söndagsmiddag med plattfisk!!!
 
Hittade mina jazzskor i en liten skokartong i garderoben. De sitter bra runt foten fortfarande!
 
Till top