Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

Tårar som endast krokodiler kan gråta

Permalink0
Förstår verkligen inte hur de lyckas knäcka folk gång på gång. Är det inte läkarjäkeln så är det hens små arbetare på golvet. 
Jag trodde att man kunde få vård oavsett vilken personlighet man har. Jag är ingen person som gillar att sätta mig rakt upp och ner i ett stort rum bara för att ha något att göra. Jag sitter mer gärna i en säng och läser en bok eller ser på något klipp. Kommer någon förbi kan jag konversera. 
Att mäniskorna här inte har terapeut diplom hängandes på väggarna hemma förstår jag, men de ska väl ändå kunna föra en dialog? Och har de nu en väldigt deprimerad patient eller som jag, ganska "sluten" personlighet så måste de tyvärr kanske leda samtalet speciellt i början. 
 
Han satte sig mitt framför mig och sa, jag är skitdålig på att småprata med tjejer. Jag sa att jag är inte heller så bra på att leda ett samtal med främlingar. Nästa mening var, berätta om dig själv. Alltså fatta vilken stor fråga! Vart börjar man, jo jag föddes på bb... Eller är han mer intresserad över hur och när jag blev dålig? Vill han veta min personlighet, min ålder eller hobbys?
 
Ville bli som Sheldon, "du måste precisera dig till en viss ålder". Efter en stund med korta svar på dumma frågor och oändlig tystnad, var han bara tvungen att berätta att det är min plikt att söka upp skötare och inleda och leda samtal när jag är inneliggande. De kunde bara lyssna och hjälpa till med kontakter i öppenvården efter man skrivs ut. 
 
Det betyder ju då att jag som har den personlighet som jag har, jag jobbar på förbättringar, ska alltså inte få vård? Ska man inte anpassa behandlingen efter individen? 
Ska be nattpersonalen som säkert trillar in här vilken minut som helst att jag vill träffa en läkare för utskrivningssamtal imorgon. Har inte kunnat ta min klockan åtta medicin för jag gråtit så mina ögon som tidigare var blå både i och runt ögat, är nu så illröda som de bara kan bli när man gråtit krokodiltårar. 
Here they come!
 
 

Vad göra idag?

Permalink0
Jag undrar hur mina kilometerstora blåa ringar runt ögonen kommit till? De är lite gula också, ser lite ut som en rörig sörja utav vår svenska flagga. Ser ut som om jag varit i slagsmål, skulle ju behöva mirakelsmink just nu. Och tvätta håret men orkar inte.
Tanken har varit att ta sig ner till cafeterian för att köpa en mindre dricka, men jag vet inte vad som tar emot. Så fort jag ställt mig upp och varit och tvättat mig och kom tillbaka så känns det hela omöjligt. Dessutom känner jag just för tillfället ingen super törst eller hunger, och varför ska jag då ta mig ner och eventuellt bli läskad att köpa något jag inte får. Man skulle behövt någon med sig som ser till att man bara köper det man tänkt innan. 
 
Lördag och ute hör jag att det blåser storm, vi ligger alla med flera filtar runt om oss och långärmat. Det är riktigt kallt just nu. Igår när jag var ute på kvällspromenad önskade jag att jag fått med mig min mössa. Men efter en halvtimme och in på mitt tredje varv kom ändå svetten rinnandes.
På helgerna är det ingen som går runt och väcker folk så jag låg kvar som jag brukar. Vid tio tiden kom en något förbannat sjuksköterska och frågade på knacklig svenska och bestämd röst varför jag inte har varit uppe och tagit medicinen?! Innan jag ens lyckas öppna munnen ville hon också påpeka att de har många patienter och mycket att göra så de kan inte gå runt och dela ut med vagn. Okej, jag köper att det inte är praktiskt att hålla på att dela ut vid var och ens säng MEN då får ni ju också meddela NÄR man nu ska ta sin medicin. Försökte få fram att jag har inte fått några som helst direktiv när jag ska ta min medicin. Igår fick jag den 14.30 för första gången. Kommunikation är inget denna organisation är känd för. 
Vet fortfarande inte om medicinen är tänkt att tas 08.00 eller 10.00! 😩
 
Samma smått ohövliga dam delade ut min kvällsmedicin, tänkte först att vi har bara väldigt svårt att förstå oss på varandra då vi talar i väldigt olika "språk-toner", och så får det kanske också vara ibland. Men trycker en och samma person på mina ömma punkter flera gånger får de räkna med att mitt tonfall läggs på samma nivå som den andres.
 
 
 

Fri, tom och ren!

Permalink1
Så himla underbart, går in på tredje dygnet utan mat, är fri, är tom och är framförallt ren. Inombords vill säga, har inte duschat men imorses blev det en "kanintvätt" men ny deodorant. 
Alltså tjena, vem behöver Biggest Loser när man har sluten svensk äkta psykvård?! Igår bestämde jag ihop med en vårdare att jag ska ta Voxran då den har effekt ("biverkning") aptitlöshet och anorexi istället för den som läkaren egentligen helst såg att jag började med. Valdoxan hittade jag nämligen en varning på fass för människor med fetma och övervikt, och de höll med. 
 
Har ingen koll på hur länge man kan gå utan mat men jag antar veckor, och när man är så överviktig som jag så är det ingen fara på taket. När jag var small/medium och låg inne då var det näringsdrycker och hot om tvångsmatning redan andra dagen. Kom inte och säg att överviktiga behandlas lika!
 
Mitt hjärta har gjort så ont idag har inte kunnat sitta upp, gårdagens promenad och trappträning var inte lyckat. Stängde till och med av mitt mobilnät och musiken när jag var ute för föll jag ihop vill jag inte att det skulle ta slut. 
Att gå till toaletten är ett projekt för sig, igår la jag mig bara rakt ner och skakade, mådde så illa och var så rädd för att spy, det finns ju inget att spy upp. 
 
Låg en stund och funderade på hur länge man kan ligga där innan någon undrar vad som hänt. 
Jag förstår nu hur självmord inne på slutenvård kan hända. Anhöriga som är riktigt oroliga se till att era kära får övervak!! Det är skitenkelt att både göra sig illa och ta livet av sig, slutenvården är så långt ifrån säker! 
 
 Idag har jag ändå fått i mig en Cola zero, och nu behöver jag ytterligare en långpromenad och trappträning i massor! 🙀
Till top