Nanna

Livet är ingen dans på rosor...

Back Again

Allmänt Permalink0

Varför brydde man sig om att gå upp idag överhuvudtaget? Kanske för att man blev uppdragen av min KP för vi skulle ha ett litet möte. Ett möte som inte blev så jätte lyckat ändå. Kuratorer alltså de är ju inte kloka, men hon träffade in några punkter hos mig som fick mig att reagera stakt genom att gråta. Vissa punkter som ingen tidigare har träffat rätt på. Kom ut en sak som har legat långt in begravet hos mig som antagligen behövde komma ut. Men det tog tid för henne att övertyga mig om att det inte var jag som gjort något fel. Vet inte om hon lyckades helt men...

Nu ser det ut som jag blir kvar på sjukhuset en längre period (för mig är det en längre period alltså). Vet att det är andra som ligger inlagda i veckor jag brukar få fnatt efter fyra dagar! Men nu har jag varit här i snart 10 dagar. Men man tappar mer och mer verklighetsuppfattningen här inne. Jag vet inte längre vad som är verklighet där ute eller är verkligheten den världen jag har här inne? Man har ingen att tala med så jag går runt i min egna bubbla, de har ingen koll alls på vad som händer med en. Att jag blir sämre de märker de inte av för de kollar inte personligen med mig, de öppnar dörren skriker "flickor nu e det mat!" och stänger igen. Då och då kommer de in och vrider persiennerna. Vi är ett ganska trött rum, sover nästan hela dygnet och bara en av oss som käkar frukost.

Hur får man dagarna att gå? Man går in i sin egna värld för där händer det alltid saker, BÅDE negativa men även positiva och det är det som är skillnaden på våra världar. Man kan få andrum med positiva saker. Man kan få andas ibland. Vill inte tillbaka upp till avdelningen, vill inte hem för den delen heller. Vart tar man då vägen? Vill lägga mig i skogen och bara ligga där och andas in syre. Inte vara inspärrad varken på avdelning eller hemmets portar.

Jag har ingenting att komma hem till. Inget jobb, ingen kärlek, inga vänner och inget fungerande vardagsliv. Vet att det kommer vara lyckliga satar som nu tänker "ja men du får ju ta och tänka på vad du faktiskt har!" Men det är svårt, förstår att ni inte kan förstå det, men ni får bara acceptera att det är så jag känner. Min KP tycker att största problemet är maten, kuratorn tror att det är att jag har ekonomiska problem vilket bara stämmer delvis, läkaren tycker att mitt största problem är depressionen. Allt hör ju samman men jag tror själv att tar vi ett ordentligt tag på riktigt kring maten så kan de andra lösas lättare. Tror inte man kan ta tag i de andra bitarna först, det har vi gjort tidigare och det går ju inte alls.

Allt är en enda röra, de snackas så mycket om hur vi ska greja allt och jag har bara släppt taget nu. Orkar inte längre säga vad jag "vill" eller tycker. De tror de har fattat vilken allvarlighets stadie jag är på men jag vet inte om de har det. Kanske... Håller nog på att få fnatt nu ändå!

"Är vi framme snart"

Allmänt Permalink0
Färdig! Kan vi åka nu??
Har fått sova även inatt, vaknade bara till tidigt på morgonkvisten vid 04.30 och vid 06.00. Fast nu har jag varit vaken sedan åtta, läst lite ur min Babben bok, den är snart slut =(
Har gjort mig helt iordning och sitter nästintill färdigpackad, datan som ska ner bara. Tiden går något otroligt låååååångsamt.
Måste komma ihåg att köpa tidningen inför kvällens event, vem ska man heja på nu tro? Ja vi får väl se...

Det har verkligen regnat hela morgonen men nu ser det ut att klarna upp. Tur det för jag har ganska mycket packning och har ingen lust att konka på det i regn.
Jag hoppas bara jag tar mig enda hem till dörren, i tisdags höll jag på att tuppa av bara några meter i från bageriet nedanför mig. Min kropp pallar inte rörelse just nu alls, inte ens att gå tio minuter en kvart runt sjukhuset. Den hatar mig ännu mer när jag tvingar den upp för trapporna, då håller hjärtat på att hoppa ur kroppen på mig. den säger "fyra våningar e du inte riktigt klok!".
Nu ska jag ha en flaska med vatten med mig iallafall, igår hade jag inte det så jag fick kila in på Uddevallas sjukhus innan bussen skulle komma för att köpa. De hade dock bara kolsyrat vatten något min mage INTE uppskattar. Men jag var desperat, min törst var otrolig så vad ska man göra. Dumt tycker jag att man inte på ett sjukhus cafe kan få vanligt vatten. Jag tycker inte det är nyttigt för magen alls med kolsyrat vatten eller dricka heller för den delen. Men det kan ju vara jag som har känslig mage eller konstiga ideér.

Ska nog packa ner allt och börja säga till folket att jag ska dra, brukar bli en massa missförstånd och skit innan man kommer utanför de låsta dörrarna, och som alla vet Anna hatar att komma för sent eller stressa!

Fredagsmys a la Anna

Allmänt Permalink0
Är inte van att behöva tända några lampor mitt på dagen i vårat rum, men idag är det helsvart ute. Det har allt kommit ett skyfall och både blixt och dunder. Tur att jag hann tillbaka innan det började!

Var ju i Uddevalla en kortis idag. Kom in på Ams och där satt ingen mindre än damen jag hade en hetsig diskussion med om att jag förolämpade henne, som sa tiotusen gången "kom i GOD tid". Nu var det så att min buss var framme cirka 25 minuter innan mitt möte, och jag kom väl in 20 minuter innan, då sa människan "ojdå nu är du lite väl tidig men gå och sätt dig så får du vänta den tiden". Alltså man blir ju smått galen!
Jaja finns människor till allt, fick träffa min nya handläggare och jag säger bara dregel! Fixa en hink för jag kommer blöta ner golvet varje gång jag ska träffa honom. Såååååååååå uber läcker alltså! Det gillar vi, ögongodis!

Gick och små strosade på stan en stund, fixade lite med en viktig hemlig sak. Hittade även Babben Larssons bok som jag skrivit om, "Jag vägrar dö nyfiken", var tvungen att köpa den med en gång. Hade en massa tid över när jag satt upp på Uddevallas sjukhus entre och väntade på bussen så jag började läsa redan där. Kan dock inte läsa på bussen då jag blir åksjuk :-S
Sedan har jag suttit i min knarrande sjukhus säng med ryggstödet uppvikt och lyssnat på regnet som slår mot rutorna och jag kan nästan inte sluta läsa. Det var inte föräns kroppen sa stopp som jag la ifrån mig boken en stund. Myst till det med mjukisbrallor och en varm filt över mig då vi har ganska kallt på rummet, men det är skönt, speciellt när man ska sova.


Underbar kvinna de här!

Apropå sömn så kändes det som om jag faktiskt fick sova lite mer inatt. Kanske 3 timmar i stöten iallafall.
Nu är klockan snart 16, funderar på att ta en liten sömnpaus till 18 och sedan gå ut om inte annat under tak iallafall, sedan blir det att göra sig iordning för kvällen.
Imorgon åker jag hem och sover hemma, ska se på Eurovision utan Sveriges bidrag dess värre, jätte tråkigt men vi får inse att det inte är vårat år i år. Varken Fotbolls VM eller Eurovision...
Men skyll nu inte på Christer Björkman eller någon annan, det är såhär det är! Tror vi svenskar har tagit förgivet att bara för att vi är bra på musik så ska vi komma vidare varje år.
Jag gillar Annas bidrag (fast jag röstade på Salem) men man kan inte alltid påverka vad Europa röstar på.


En ledsen Anna B.

Mycket
jag vill skriva men det är rörigt i hjärnan så jag får ingen riktig bra formulering, så kanske dax att avrunda för den här gången.

Till top